Usch vad dålig jag har varit på att skriva här men det har ju varit så mycket som hänt och varit att det inte blivit av, eller jag kanske bara ska säga att jag inte har orkat för det är sanningen egentligen.
Det går upp och ner hela tiden. Som nu när jag är helt ensam hemma i lägenheten, då känns det inte vidare värst. När jag är i huset i Kronhagen är det heller inte så bra. Alldeles på tok för mycket minnen som kommer upp. Fast minnen kommer upp i de allra minsta saker nu... vet inte hur det var men jag tror att jag och Jimi pratade om att det är gott med nyponsoppa när man är sjuk. Då kom minnet från min barndom när pappa alltid köpte biskvier som jag skulle ha i nyponsoppan, och en klick vaniljglass. Annars fick man bara nyponsoppan som den var. Inget speciellt kanske, men ett minne ändå.
När jag är på jobbet går det bra. Barn är underbara!!! Men i fredags när vi åt mellis försökte Ulla-britt förklara att hon och jag också har mammor, då var det en pojke som frågade mig varför jag säger att jag inte har någon pappa. Jag blev lite ställd eftersom jag inte har berättat något för mina barn men jag antar att han hört oss vuxna prata om det. Så jag svarade att det är så, att han är i himlen. Självklart frågade pojken varför så jag svarade att han blev gammal och sjuk. Pojken frågade då om han var typ 100 år. Jag blev lite full i skratt, han sa det på ett så roligt sätt. Barn kan liksom inte veta. Det är så okonstlat tillsammans med dem. Vet inte vart jag tänkte komma med det men mina barn gör mig GLAD och det är precis vad jag behöver!!!
Glad är jag såklart också när jag är med min Jimi. Han är min största stöttepelare på alla sätt och vis, utan honom hade jag gått under när allt hände. Han får mig att se framåt i livet och det är jag honom evigt tacksam för.
I fredags var vi till Patrik och Jessica, äntligen skulle man väl kunna säga. Det hade gått ett tag sen... det kändes så himla skönt att kunna umgås precis som vanligt, nästan iaf, ämnet kom ju upp men det kändes bra! Kan ju bero på att vi är riktiga vänner som lyssnar på varandra?! Jessica säger att hon blev glad av att höra mig skratta igen. Som jag svarade henne, det är jag också och när jag gör det liksom ler jag ännu mer inombords över att jag tillåter mig själv att göra det, jag påminner mig själv om att det är tillåtet och jag är säker på att min pappa hör och ser mig och själv blir glad, han vill bara att jag ska ha det bra.
Under lördagen ordnade vi lite i mammas lägenhet, det blev så fint och mysigt!!! På kvällen var jag och Jimi bjudna på hårdrockkräftskiva i Knutjöjden hos Anna och Markus. En MYCKET trevlig tillställning! Nilla var vår chaufför, och det är jag glad för hihi! Min lilla sötnos har nu tagit med sig Emanuel på semester i Spanien. Kommer sakna att få sms från henne under veckan :( Blir en aningens tomt :( Men hoppas ni har det toppen!!!
Igår mådde vi inte värst bra men hjälpte till lite mer så inatt kunde mamma sova första natten i lägenheten. Jag är så glad att hon har människor omkring sig som finns där för henne när inte jag kan göra det under veckorna. Hon är starkare än vad jag trodde och det är skönt!!!
Idag kom pappas urna... Nu är hans kropp alltså också borta...på ett sätt känns det skönt och på ett annat inte. Det är definitivt... Men nu är allt det som orsakat honom så mycket smärta genom åren borta... Får se vilken dag vi väljer att ha urnsättningen på... denna vecka eller nästa...
Nej ni nu blev det långt....sorry, men nu hade jag mycket att skriva av mig om! Hoppas jag har några läsare kvar ;)
Puss på er!
