Verkligheten talar om att du verkligen är borta.
Mitt hjärta kan inte fatta att det är sant.
Insåg för en liten stund sedan att det då var exakt en vecka sedan som jag pratade med dig sista gången...Du frågade om vi kom hem ordentligt eftersom bilen inte hade startat ett par timmar innan. Du önskade oss även en trevlig kväll och frågade när jag skulle börja jobbet dagen efter. Det sista du sa till mig var: "Kör försiktigt imorgon och sov så gott så ses vi på fredag". Jag kan heller inte förstå att det om bara ett par få timmar är en vecka sedan du lämnade oss, en vecka sedan jag fick telefonsamtalet som vände upp och ner på allt. Jag saknar dig hela tiden lilla pappa!
Verkligheten kom ikapp mig imorse när jag såg din dödsannons i tidningen, då stod tiden stilla. Precis som den gjorde när jag, mamma och Micke fick se dig en sista gång. Micke tappade sin klocka när vi klev in i rummet alla tre tillsammans. Du väntade med att försvinna helt tills vi alla var där hos dig, du väntade på oss. Då försvann tiden, din tid hos oss.
Jag älskar dig pappa!
Lilla Lilla Gumman!
SvaraRaderaSitter här med tårarna rinnande när jag läser dina senaste blogg inlägg.
Önskar jag kunde ta lite av din smärta, om så bara för en dag, bara DU slapp bära denna tunga sorg...
Men jag vet också att du inte är ensam.
Och din rara lilla Pappa är långt ifrån ensam där han befinner sig,
han sitter säkert på ett moln o ler...
Samtidigt som han känner en stor lättnad att ingenting kan någonsin göra honom illa igen, att få slippa oroa sig för sjukdom o lidande.
Han har Frid!
En dag kommer du o din mamma till honom, och då har han förberett,
så ni får det allra finaste mottagande man kan tänka sig!
Oj, blev lång, bäst o avrunda!!!
Tänker på Dej iaf...
Miljoner STYRKE kramar
Jessica S Bark
Maria, nu gråter jag!
SvaraRaderaDu skriver så fint så att det känns i hela mig!
Jag hoppas att du med tiden får styrka och jag vet att din pappa vakar över er alla!
Kramar om!!