onsdag 12 september 2012

Onsdag

Hur trött man än är när klockan ringer på morgonen..
Hur gärna man än vill dra täcket över huvudet och sova ett par timmar till...
Hur ilsken man än är över att sätta sig i en iskall bil om morgnarna... 

...så fylls ändå hjärtat av så mycket glädje var dag man kommer till jobbet och möts av alla de där goa ungarna som kommer springandes emot en med ett leende, sträcker upp armarna och ger en en bamsekram utan dess like och som säger: Vad fin du är idag fröken! 

Det bästa av allt är att jag möts av samma sak när arbetsdagen tagit slut och jag åkt de där 5,5 milen hem igen! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar