3 år

Och återigen ställer jag mig frågan, vart tar tiden vägen? 

Jag minns det som igår, men ändå inte.

Vissa minnen bleknar och jag vill bara stoppa tiden! 

3 år har gått sedan jag genomled den värsta dagen i mitt liv.

Dagen då jag förlorade min pappa.

Fina fina du!

Tankarna har vandrat iväg idag.

Din grav har besökts och blommor har lagts dit.

Ikväll tänder vi ljus här hemma.

Förmodligen kommer tårarna rinna, de tårar som hela dagen bränt därinne...

Vissa dagar är jobbiga, jättejobbiga!

Idag är det en sådan dag.

Men livet rullar på, och fort går det.

Det gör ont i mig när Mollie ser fotografier på dig och säger Offa Sans (morfar Franz).

Hon kommer aldrig att få träffa dig, inte i detta liv.

Och inte du henne, ditt fantastiska lilla barnbarn!

Det gör mig illa.

Men jag kommer alltid att fortsätta berätta om dig och hur underbar du var!

Jag älskar dig, nu och för alltid!