Dåliga värden

Denna dag skulle bli en riktigt bra dag. Det var den visserligen, till en början... Idag åkte jag till Hidinge och hälsade på på mitt gamla jobb. Det var förskolans dag så det var full rulle och det firades hej vilt! Mitt i alla ringer min läkare (hade försökt nå honom igår för att få en remiss så jag kunde ta nya prover till veckan), han talar om att mina blodvärden sjunkit ännu mer. Från 114 till 82 på 2 veckor! Detta är alltså INTE bra! Han ville att jag skulle ta nya prover så snart som möjligt och eftersom jag befann mig så nära Örebro var det bara att åka till USÖ till specialistmödravården och ordna med proverna. Kan bara säga att just nu är jag väldigt orolig för hur allt ska gå framöver. Jag är snart i vecka 22 och har alltså ganska lång tid kvar. Det han kunde säga var att sjunker värdena under 50 eller ännu mer får man sätta in någon slags behandling samt att han kontaktat sjukhusets blodexperter. Jag känner inte på något vis av något av detta och den lill* där inne gör sig påmind med små puffar i magen. När jag var liten kunde mamma i alla fall se på mig om jag inte mådde bra, jag kan inte se mitt barn i magen, jag kan bara hoppas på att den stannar kvar där inne så länge som möjligt. Jag tror inte att värdena kommer förbättras av sig själva, jag tror att min kropper komma behöva hjälp, men vad eller hur vet jag inte och det gör mig ännu mer orolig och framförallt ledsen. Det var underbart att komma hem till Jimis trygga famn idag, tårarna vällde över och han tröstar mig precis så länge som jag behöver. Vi kommer fixa detta tillsammans och på något vis kommer allting att ordna sig. Är jag tankspridd så vet ni varför....