torsdag 8 oktober 2009

11år

Är precis hemkommen från Albins, min äldsta brorson, 11års kalas. Trevligt...men vart tar åren vägen?

Det har blivit dåligt med uppdatering här igen. Men veckan har inte varit riktigt som den var tänkt. Men så kan det ju vara, orken har inte funnits!

Igår åkte jag upp till Jimi, sjuka karlar är nog det ynkligaste som finns ;) Fast han är rätt sjuk... men det var mysigt med Romemaraton och nyponsoppa med vaniljglass och biskvier hela kvällen ;) Tänk att få spendera en natt tillsammans mitt i veckan kan göra en sån enorm skillnad?!

Måste ju skriva något om lördagen *L* Den blev INTE som planerat. Tanken var att vi skulle få lite besök men de hade ingen skjuts och inte vi heller så vi kunde inte komma dit heller :( Så då tänkte vi bara vara hemma men då skickar Jessica ett sms och undrar vad vi ska göra. Det slutade med att de fixade barnvakt och kom till oss och drog med sig en massa folk...typ Malin, Sami, Fredrik, Magnus, Sofie, Lidman...sen kom också Ulf som såklart lyckades somna ;) hmm och senare dök Peter och Samuel in. Mkt trevligt! Riktigt roligt att få stri lite med Peter, vi har ju trots allt varit bästa vänner under många år när vi var mindre ;) Det blev en seeeeen natt med mkt alkohol, dans och andra roligheter inblandat. Sånt gillar vi :P

Dock spenderades HELA söndagen i soffan med mys och Rome...

I fredags satte vi ju ner pappas urna också...Det var jättejobbigt men kändes bra. Han var liksom inte där, det kändes, bara askan. Han var och är långt borta och har det toppen! Det är så fint vid hans lilla plats... jag har gjort en egen sten som det står "Vila i frid lilla pappa" på så att det i alla fall finns en sten där tills den riktiga gravstenen kommer.

Idag har jag saknat honom FRUKTANSVÄRT mycket...mötte en ambuland med blåljus på och fick vissa associationer... tänkte på hur det måste ha varit för mamma, hemska tanke :( tänkte på hur Micke reagerade när han fick samtalet från ambulansmännen...hur jag själv fick beskedet från Micke, mitt i natten. Jag minns inte helt vad han sa... det är HEMSKT! Hoppas att ni alla klarar er ifrån det, men det är livets gång så det är väl ingen som kommer undan att förlora någon man älskar...

Nu är det kvällen här...jag är helt slut och mår kasst som bara den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar