Så kom då dagen då Jimis semester var över. Trååååkigt! Men sånt är livet! Jag får vänja mig igen helt enkelt. Nu känns det som om det är långt kvar tills bebisen kommer men det är det ju egentligen inte. Jag har allt grejer jag kan göra här hemma som håller mig sysselsatt en del av tiden iaf. Alltid är det något. Min hjärna säger att jag kan jobba någon vecka till men dessvärre säger min kropp nej. Hade jag inte haft foglossning och denna extrema trötthet hade det inte gjort mig något men det kanske är bra att försöka ta det lite lugnt de sista dagarna. Det tar mig liksom ett par timmar varje dag innan det känns som om min kropp fungerar och det skulle inte funka på jobbet. That´s it!
I lördags åt vi frukost med familjen Bark på Guldkringlan = mys! Senare framåt kvällen blev det partaj hemma hos Magnus med ett skönt gäng ;) Jag blev visst chaufför under kvällen också vilket egentligen inte gjorde mig något, jag tjänade ju pengar på det! Det blev även Krokborn, träffade lite kul folk, drav omkring, blev blöööööt och körde hem folk. Sent blev det men trevligt var det. Karln fick sig goda mackor till fyllekäk också så han var nöjd :)
I övrigt har det inte hänt överdrivet mycket de senaste dagarna, passar mig utmärkt!
Min läkare på specialistmödravården ringde förra veckan. Det blir inte snack om någon tidig hemgång för oss efter att bebis kommit iaf. Minst 3 dagar på sjukhuset, om proverna är bra, annars längre. Hoppas på det bästa, självfallet. Men lite skönt att veta då jag tänkte packa väskan lite smått här snart. Skönt att de har allt under uppsikt iaf så att det blir så bra som möjligt. Känner mig trygg än så länge iaf! Dessutom är jag visst ett mirakel då mina värden bara blir bättre och bättre, bara hoppas att det håller i sig :) Det gäller att vara optimistisk ;)
Ska nog ge mig på att baka kolabakelser nu när det regnar, men mest för att få tiden till ikväll att gå.
Härligt att dina värden är bra...! Kram!
SvaraRadera