6 månader av sorg

Idag är det 6 månader sedan min älskade lilla pappa somnade in. Det har varit de 6 jobbigaste månaderna i mitt liv. Ingen som inte varit med om det vet vad det innebär. Det har på många sätt varit 6 omvälvande månader. Det är mycket som har hänt på den tiden. Sorgen såklart, den ständiga sorgen över att någon bara helt plötsligt fattas, någon man inte längre får se, prata med, krama. Jag kan inte prata med min pappa när jag är ledsen och behöver honom, det gör fruktansvärt ont. Jag kan heller inte prata med honom när bra saker händer, jag får inte se honom glädjas för min skull. Jag vet att han alltid har varit så stolt över mig och min bror. Vi har varit hans allt. Och jag vet att om han fanns hos oss nu skulle han fortfarande vara stolt och jag vet att han är medveten om vad som händer i mitt liv fortfarande. Han finns ändå med mig hela tiden även om jag inte får några svar. Det finns så mycket mer som jag hade velat dela med min pappa. Men jag är så tacksam och glad över allt vi redan har gjort och det är något jag alltid kommer att bära med mig. Jag har bara fina minnen. Det är så mycket som jag känner men jag kan inte få ner det i ord men jag tror att ni mina läsare förstår ändå. Jag orkar inte skriva mer idag, tårarna rullar ner för kinderna i detta nu, jag saknar dig och längtar efter dig älskade lilla pappa. Du fattas oss oerhört!